Minns ni när jag berättade om varför jag vid vissa tider kan försvinna från bloggen och bara ville gömma mig från allt? Så har jag känt i princip varenda dag. Ja kan vakna på morgnonen och inte vilja öppna ögonen för min vardag, jag vill bara sova bort allt. Även fast jag vet att Life goes on vad det än är som händer så orkar jag bara inte, jag är så trött på allt. Jwan berättade om att man ska vakna upp på morgonen se sig själv framför spegeln och säga att man är tacksam över allt man har i sitt liv, istället för att tänka negativt ska man alltid tänka positivt, då blir din väg lättare helt enkelt om man har en positivt tanke. Men nu är jag väldigt besviken över väldigt många saker i mitt liv, människorna omkring mig och inte minst på mig själv.

Jag är egentligen en oehört glad, galen, rolig människa som skrattar åt varenda lilla sak, jag kommer fortfarande ihåg på en "viss tid" då mitt liv var sjuktinihelvete jävla svårt. Jag var helt osocial, satt för mig själv, skrattade aldrig, ledde aldrig, var kall mot alla & var helt besviken över allt. Jag var bara ledsen, ledsen över min familj, mina vänner & skolan. Det var ganska länge sen då allt kom på samma gång men nu är allt tillbaks igen.

Småsaker byggs upp och till slut blir allt för mycket. Jag kan börja och bli ledsen, sur eller gråta utan någon anledning till och med börja gråta när jag skriver mina texter. Ingenting är längre som det ska vara. Ska man konstant bli besviken över att saker är inte som det ska? Det här är kanske en period som jag tror alla kommer och hamna, och är en del av livet som jag hatar. Vissa hamnar i den perioden tidigare, andra senare. Vissas perioder är lite grovare än andras. Det jag går igenom just nu gör att jag får veta om vad som gör livet värt att leva, vad som gör mig lycklig och vad meningen med livet är. Jag måste hitta min motivation igen som gör så att jag driver framåt igen. Jag måste ju åtminstonde vakna och vilja leva livet och känna att jag är tacksam över allt jag har och tänka positivt.


Sorgligt men sant, Då får man vakna nästa morgon och försöka le åt allt som är värt och le för och glömma allt negativt.